Ryttarstatyn av Skanderbeg i brons mot en molnig himmel på Skanderbegtorget i Tirana
Kultur och regler

Albansk historia i korthet

Från illyrer till NATO.

Foto: CEllen · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons · skalad och beskuren

Albaniens historia i en mening: ett land som i över två tusen år mest styrdes av andra – greker och romare, Bysans, Venedig och i över fyra sekler det osmanska riket – och som blev självständigt först den 28 november 1912. Efter en kort tid som kungadöme, italiensk och tysk ockupation följde en kommunistisk diktatur som isolerade landet från omvärlden, från 1944 till de första fria valen 1991. I dag är Albanien medlem i NATO sedan 2009 och kandidatland till EU.

För en resenär är historien inte bakgrundsinformation utan det du faktiskt ser: grekiska och romerska ruiner vid kusten, borgar på varje kulle, osmanska stenstäder med moskéer och basarer, kyrkor med fresker i bergsbyarna och hundratusentals betongbunkrar från kalla kriget. Här är tidslinjen i korthet, och efter den var du ser varje period med egna ögon. Årtalen kommer från Library of Congress landstudie, Unesco, den albanska turistbyrån AKT och de institutioner vi anger under Källor.

Tidslinjen i korthet

ÅrHändelse
ca 1000 f.Kr.Illyriska stammar finns i västra Balkan
600-talet f.Kr.Grekisk koloni Epidamnos, dagens Durrës, grundas
229 f.Kr.–168 f.Kr.Rom erövrar Illyrien steg för steg
1385Osmanska trupper kallas in för första gången
1444Skanderbeg samlar furstarna i Lezha
1468Skanderbeg dör
1478–1501Kruja, Shkodra och Durrës faller
28 nov. 1912Självständigheten utropas i Vlora
1920Tirana blir huvudstad
1928Zog utropas till kung
7 april 1939Italien invaderar
1943Tysk ockupation
1944Kommunisterna tar makten under Enver Hoxha
1967–1990Religionsförbud
1985Hoxha dör
1990–1991Studentprotester och de första fria valen
1 april 2009Medlem i NATO
Juni 2014Kandidatland till EU

Illyrer, greker och romare

De flesta historiker anser enligt Library of Congress att albanerna till stor del härstammar från illyrerna, stammar som fanns i västra Balkan från omkring 1000 f.Kr. Vid kusten grundade greker handelskolonier: Epidamnos, dagens Durrës, i slutet av 600-talet f.Kr., och Apollonia nära Fier, enligt Unesco under första hälften av 500-talet f.Kr.

Rom drogs in genom de illyriska krigen 229 och 219 f.Kr. År 168 f.Kr. tillfångatogs den illyriske kungen Gentius i Shkodra, och området blev romerskt. Apollonia blev en stad där Octavianus, den blivande kejsaren Augustus, studerade, och den romerska vägen Via Egnatia gick österut från kusten genom området. När riket delades hamnade området under Bysans, och i Durrës byggde kejsaren Anastasios I, som kom från staden, nya stadsmurar.

Medeltiden och Skanderbeg

Under folkvandringstiden och medeltiden drog goter, slaver, bulgarer, normander och venetianare genom området. Albanerna nämns som folk första gången i bysantinska källor på 1000-talet, enligt Library of Congress. Kusten styrdes länge av Venedig, bland annat Durrës 1392–1501.

De osmanska trupperna kom först som hjälp: 1385 bad fursten av Durrës sultanen om stöd mot en rivaliserande familj. Därefter föll det ena furstendömet efter det andra. Motståndet samlades kring Gjergj Kastrioti, Skanderbeg, som vuxit upp vid det osmanska hovet men 1443 återvände till familjens borg i Kruja. I Lezha samlade han de albanska furstarna i ett förbund 1444, och i ett kvartssekel höll han stånd mot osmanska arméer. Han dog den 17 januari 1468 och begravdes i Lezha, enligt AKT. Kruja föll 1478, Shkodra 1479 efter en belägring på femton månader, och 1501 lämnade venetianarna Durrës.

Skanderbeg är i dag nationalhjälten framför andra. Torget i Tirana och museet i Kruja bär hans namn, och hans staty står i många städer.

Över fyra sekler i det osmanska riket

Albanien var en del av det osmanska riket i över fyra hundra år, från erövringarna på 1400-talet till 1912. Enligt Library of Congress var det en övergång till islam som öppnade vägen uppåt i det osmanska samhället, och under seklerna blev islam den största religionen. De kristna samfunden levde kvar, och i dag är katolikerna flest i norr och de ortodoxa i söder. Det är bakgrunden till den religiösa blandning som syns i dag, och som vi beskriver i religion i Albanien.

Perioden formade också städerna. Unesco beskriver hur Berats osmanska period började 1417, och hur Gjirokastra byggdes av stora jordägare kring en borg från 1200-talet, med tornhus från 1600-talet och tidigt 1800-tal, en basar och en moské från 1700-talet. Vid kusten byggde den mäktige paschan Ali Tepelena borgar i början av 1800-talet, bland dem den vid Porto Palermo.

Självständighet, kungadöme och ockupation

Under Balkankrigen 1912 samlades muslimska och kristna ledare i Vlora och utropade den 28 november 1912 Albanien som självständig stat. Stormakterna erkände landet 1913, men gränserna lämnade stora albanskbefolkade områden utanför, bland dem Kosovo. Efter första världskriget, då landet ockuperades av främmande arméer, avvisade en nationalförsamling i Lushnja i januari 1920 planer på att dela Albanien, och i februari samma år blev Tirana huvudstad.

Ahmet Zogu tog makten under 1920-talet och lät 1928 utropa sig till kung Zog I. Den 7 april 1939 invaderade Mussolinis Italien landet, och efter Italiens kapitulation 1943 ockuperade Tyskland det. Under ockupationen vägrade albanerna lämna ut listor över landets judar. Minnesinstitutet Yad Vashem skriver att nästan alla judar i Albanien räddades, och att det fanns fler judar i landet efter kriget än före. Hederskoden bakom kallas besa; se gästfrihet och besa.

Diktaturen 1944–1991

De kommunistiska partisanerna under Enver Hoxha tog makten 1944, och i januari 1946 avskaffades monarkin och landet blev folkrepublik. Hoxha styrde till sin död 1985. Regimen bröt med Jugoslavien, Sovjetunionen och Kina i tur och ordning och isolerade landet nästan helt. Religion förbjöds 1967, säkerhetspolisen Sigurimi övervakade befolkningen, och bunkrar byggdes över hela landet; Bunk'Art-projektet anger 175 000.

Systemet föll snabbt. I december 1990 demonstrerade studenter för flerpartisystem, och 1991 hölls de första fria valen. Mer om perioden, museerna och bunkrarna i kommunisthistoria och bunkrar.

Efter 1991: kris, NATO och EU

Övergången var svår. Under de omfattande oroligheterna i början av 1997 plundrades bland annat utgrävningarna i Butrint, och Unesco förde upp platsen på listan över hotade världsarv, där den stod till 2005. Därefter har landet närmat sig västliga institutioner: Albanien blev medlem i NATO den 1 april 2009 och fick status som kandidatland till EU i juni 2014. Alla förhandlingskapitel har öppnats, men landet är inte medlem i EU och inte med i Schengen. Den 26 november 2019 drabbades Durrës och Tirana av en jordbävning med 51 döda; se jordbävningar i Albanien.

Nationalhistoriska museet är stängt Det stora historiska museet vid Skanderbegtorget i Tirana är stängt för restaurering sedan mars 2024. Enligt beskedet ska det öppna igen i mars 2028. Planera inte in det, och välj i stället museerna nedan.

Så ser du historien på resan

Kombinera gärna flera perioder på samma resa. En klassisk rutt går Tirana–Kruja–Berat–Gjirokastra–Butrint, och den tar dig genom nästan hela tidslinjen; se Albanien på 10 dagar.

Vanliga frågor

När blev Albanien självständigt?

Albanien utropades som självständig stat i Vlora den 28 november 1912. Dagen är i dag flagg- och självständighetsdag och officiell helgdag.

Vem var Skanderbeg?

Skanderbeg, Gjergj Kastrioti, var en albansk furste som från 1443 ledde motståndet mot det osmanska riket från borgen i Kruja. Han dog 1468 och är Albaniens nationalhjälte.

Hur länge var Albanien kommunistiskt?

Kommunisterna tog makten 1944, och diktaturen varade till början av 1990-talet. De första fria flerpartivalen hölls 1991, efter studentprotester i december 1990.

Är Albanien med i NATO och EU?

Albanien är medlem i NATO sedan den 1 april 2009. Landet är kandidatland till EU sedan juni 2014 men inte medlem, och ingår inte heller i Schengen.

Källor